January 2011
3 posts
Villkorslösa kärlekar: kaffe och snus. Gärna i kombination.
December 2010
3 posts
Idag spenderade jag säkert 1.5h på att bläddra tillbaka i mitt liv, genom ord ur ditt. Jag är fullkomligt sanningsenlig när jag nu berättar att det tårades i ögonen varje rad jag gick igenom; jag minns allt jag kände då; hur bra jag mådde av vissa saker, och hur andra grunder tärde i mitt hjärta.
Inte bara saknaden av det som redan passerat oss så märkbart, utan även saknaden av det som skulle...
Ah, när nervositet släpper och man kan vara nöjd över det man lyckats med. Nu får jag köra bil helt ensam eller tillsammans med vänner. Vill planera roadtrip, mest för att få sätta ihop världens bästa roadtrip-mixtape.
November 2010
17 posts
Min mage känns precis som när jag skulle hålla tal i Engelska C. Med andra ord: åt helvete. Nervös. Dör. Snart försvinner det (eller?).
“And I say it’s on my expense, even though tomorrow nothing of this will...”
– http://parkerlewis.se/music/
(MFIT003 - 02. Dirty Dancing)
Just nu känns det ju inte som att jag kommer att klara av det, alls. Nyklippt och allt.
Åh, den där känslan att frivilligt gå upp halv sex på morgnarna bara för den där koppen kaffe.
Tiden på dygnet då det är becksvart ute och tyst överallt; då kroppen ännu är kraftlös och därför alldeles mjuk; då man emellanåt frysa till, för att man gått upp i en anspråkslös t-shirt och långkalsonger; hur man halvsover igenom den kokheta 10-minutersduschen och hur man snabbt torkar av sig den; hur...
Ack, så jag gillar söndagar. Medan folk klagar på söndagarna, med anledningar som att det inte finns något att göra, så omfamnar jag just dessa anledningar som en ursäkt till att inte göra något. Tristessen, som jag stundom trivs med, blir därför oklanderlig.
Dessutom trivs jag med den ideliga söndagskommentaren: “Idag är det söndag. Du vet vad som gäller då, va?” till mammas kille....
En anledning till att jag vill ha heltidsjobb: För att få komma hem, laga mat och ta en Lidl-folköl. Det känns så ansvarsfullt med just den enda ölen, i rimlig procenthalt.
Såg precis senaste avsnittet av Friday Night Lights. Det överraskar mig att det fortsätter smärta mitt hjärta. Min kärlek gentemot FNL fortsätter att växa, likväl som de nya karaktärerna gör, trots att jag saknar det gamla gänget.
Å, så jag saknar Matt i serien. Och Smash. Men hatten av för Vince! Det känns dock som att det behövs fler än Vince att lägga fokus på. En person räcker inte.
Med...
Annalkande trevlig helg hos Anna och Karl i Stockholm. Jag tänker: tidiga mornar, gott MoccaMaster-kaffe (det är stor skillnad mot annat kaffe) The Sims 3, god mat, fina promenader, fina samtal. Men framför allt, så tänker jag er. Varför blir jag så hjärtnupen varje gång jag skriver om er? Det skiter jag förresten i; jag har mina anledningar.
October 2010
6 posts
Imorgon ska jag, än en gång, till Tempo och jobba. Jag ömsom trivs där, ömsom vantrivs. Jag vet att jag kommer att avsky att jobba där, men jag vet även att det är ett bra jobb; bra arbetstimmar, en chef som respekterar och har förtroende för mig, trevliga arbetskamrater, bra lön och arbetsuppgifter som inte alstrar rastlöshet. Schemat kan dessutom vara väldigt flexibelt, om man så önskar.
Mitt...
Jag skulle med förkärlek vilja skriva om varför Friday Night Lights ofrånkomligt är den bästa TV-serien jag någonsin beskådat. Jag skulle vilja förmå mig att skriva om hur förnämligt uppbyggd serien är, och hur tämligen hjärtslitande alla episoder är. Hur man finner sig i karaktärerna och hur man finner sig själv i sin tillvaro.
Men redan här har jag misslyckas och tänker inte fördärva serien...
Vem min syster är, är vem jag vill vara. Vad min syster är, är vad jag vill vara. Var min syster är, är alldeles för långt bort. Men mina tankar är hos henne. Varje sekund.