Ack, så jag gillar söndagar. Medan folk klagar på söndagarna, med anledningar som att det inte finns något att göra, så omfamnar jag just dessa anledningar som en ursäkt till att inte göra något. Tristessen, som jag stundom trivs med, blir därför oklanderlig.
Dessutom trivs jag med den ideliga söndagskommentaren: “Idag är det söndag. Du vet vad som gäller då, va?” till mammas kille. Han vet. Vi bestyr bastubad var och varannan söndag; här får jag chansen att vara grabbig (jaja, genus), som kontrasten till min annars feminina sida. Det får mig även att erinra alla gedigna bastubad jag tog tillsammans med Axel efter vår träning på gym - även här var bastun något grabbigt vi gjorde tillsammans med grabbiga samtalsämnen såsom kroppsbehåring, muskler och ligg. Givetvis med ett uns sarkasm.
Jag gillar egentligen inte själva bastubadet, men jag gillar vanan jag nu byggt upp, samt tanken med det hela.
